Marknadens ärliga form är tre nivåer. ZBrush ligger överst: två decenniers djup, hundratals penslar, ZRemesher och ZModeler, och en plats i nästan varje karaktärspipeline för film och spel. Blender är det seriösa gratisalternativet för dator — det skulpterar riktigt bra, exporterar utan begränsningar och kostar ingenting, till priset av att vara ett mycket stort program att lära sig för ett så specifikt jobb. Under dem finns de fokuserade verktygen: Nomad Sculpt på surfplattor, 3D-Coat för voxelarbete och webbläsarverktyg som Mold.
Det som faktiskt skiljer dem åt för den som just börjar är sällan antalet penslar. Det är om programmet körs på maskinen du äger. En stor andel av dem som vill skulptera gör aldrig ett enda penseldrag, eftersom de kör fast någonstans mellan licenssidan, nedladdningen på flera gigabyte och upptäckten att laptopens grafikdrivrutin krånglar. Alla funktionsjämförelser i världen är irrelevanta för någon som sitter fast i det steget.
Molds svar är att ta bort steget helt: du skulpterar i din webbläsare. Det renderar på WebGPU, grafik-API:et som redan är inbyggt i aktuella webbläsare, så det körs på Mac, Windows, Linux, ChromeOS, iPad och Android utan något att installera och ingen drivrutin att underhålla. En dator med 8 GB eller mer delar upp till omkring sex miljoner trianglar, och de tunga operationerna körs i bakgrunden, vilket är varför täta meshar förblir hanterbara i stället för att kännas som en webbleksak.
Det du ger upp är djupet i den professionella änden — de enorma konfigurerbara penselbiblioteken, plugin-ekosystemen, handverktygen för retopologi som en animerad hjälte-karaktär behöver. Det du behåller är det de flesta använder varje dag, plus en texturpipeline kopplad till slutet av den. Skulptering är gratis på alla konton, utan tidsgräns och utan vattenstämpel; att exportera meshen är vad en betald plan täcker, så du kan ta en modell från blockout till texturerad innan du bestämmer dig för om det är värt att betala för.